I kapitel 6 kommenterar jag studien utifrån mina erfarenheter från USA och Kanada och lämnar avslutningsvis ett antal förslag på åtgärder:
Det som behövs i Sverige är politiskt ledarskap i frågan om lika rättigheter och möjligheter. Ett ledarskap som tydliggör att diskri- minering bär med sig kostnader eller kostnadsrisker.
- Sveriges samlade offentliga upphandlingar uppgår till 500 miljarder årligen. Varje upphandling borde innehål- la en klausul som tydliggör att företag som diskrimine- rar riskerar att förlora kontraktet.
- En klausul bör införas i alla statliga myndighetschefers anställningsavtal som tydliggör att EN faktor i chefens löneutveckling och behållande av sin tjänst är förmågan att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter.
- En statlig förordning bör tydliggöra att alla myndigheter ska främja lika rättigheter och möjligheter – både som arbetsgivare och i övrigt inom ramen för verksamheten.
- En förstärkning av Diskrimineringslagen behövs så att sökande som kan visa att de var mest kvalificerade, har rätt att kräva ekonomiskt skadestånd. Tyvärr avstod re- geringen och riksdagen från att föra in denna möjlighet i den nya lagen (se En sammanhållen diskrimineringslag- stiftning SOU 2006:22).
- En fond för pilotfall på diskrimineringsområdet. Fören- ingar och andra ska kunna söka stöd från fonden för att driva fall som är viktiga för utvecklingen av rättspraxis på området. Det är viktigt att det utvecklas en hälsosam konkurrens på området mellan olika aktörer. I praktiken har DO och fackföreningar idag ett monopol på de fall som drivs till domstol.
- I övrigt finns flera förslag i Det blågula glashuset: struk- turell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56).
