Riksdagspolitiker vilseleder i vinstdebatten

Politiker har lyft att vinster i vård, skola och omsorg är ett stort problem. De vilseleder. Det är snarare politikers oförmåga att ställa ordentliga kvalitetskrav som skapar utrymmet för överdrivna överskott från offentliga avtal/upphandlingar/överenskommelser. Oavsett om överskottet kallas vinster eller tas ut i en annan form.

Det är inte så svårt att räkna ut att de stora vinsterna (eller överskotten) uppkommer genom försämringar i kvaliteten. Men en icke-vinstdrivande motpart är ingen garanti för att vinster/överskott inte tas ut. Därmed måste effektiva kvalitetskrav kopplas till alla överenskommelser när skattemedel överlämnas till andra aktörer. Och det gäller oavsett om leverantören heter De Stora Elakas AB eller Den snälla föreningen.

Hela debatten blir för mig lite märklig när M i Dagens Medicin och MP på DN-debatt verkar vara på i stort sett samma linje angående att vinster i sig är onda, och S-ledaren Stefan Löfven står för det sunda förnuftet när han pekar på det faktum att det finns olika sätt att ta ”vinster”. Dessutom framför han just behovet av kvalitetskrav i upphandlingar.

Politiker har alltför lätt hittat boven i dramat – vinster och i synnerhet kopplat till riskkapitalbolag. Men alltför få talar om politikernas ansvar för att se till att reella kvalitetskrav ställs i förhållande till upphandlingarna.

Politiker måste också lära sig att även ställa krav i förhållande till det offentliga. Skattebetalarna har rätt att kräva det. Det är inte precis så att den offentligt drivna skola, vård och omsorg har saknat skandaler. Fördelen med offentliga verksamheter är att politiker har möjlighet att agera när skandaler uppdagas. Angående skandalerna i upphandlade verksamheter, är de bundna av krav som ställts i avtalen. När kvalitetskraven i avtalen saknas, är det inte entreprenörens fel, det är politikerns. Och på gott och ont - är jag en av dem.

Mer än brottsbekämpning i New York

På ledarsidan i DN (2012-01-22) uppmanas vi i Sverige, och i synnerhet i Malmö, att ta till oss lärdomar från New Yorks brottsbekämpning. DN är också bekymrad över pajkastningen mellan regeringen och Malmö stad angående ansvaret för arbetet. Naturligtvis ska man inte ge upp. Utvecklingen kan brytas. Men New York arbetar också med annat än brottsbekämpning. Staden New York tar även ansvar för arbetet för mänskliga rättigheter – i synnerhet genom att motverka diskriminering och främja allas lika rätt. Även detta är en del av ett hållbart motverkande av och förebyggande av den tunga kriminaliteten.

New York har en egen reglering av mänskliga rättigheter i the New York City Human Rights Law. Staden anser att denna reglering är en av de mest effektiva i USA i bekämpning av diskriminering med hänsyn till bland annat bostads- och arbetsmarknaden. Min erfarenhet är att svenska städer inte använder sina maktbefogenheter i de här frågorna. Eller är rätt passiva.

Patricia L. Gatling, en fd åklagare, är ordförande för stadens Commission on Human Rights. Hennes huvudansvar är att leda New Yorks arbete mot diskriminering. I en intervju jag gjorde med henne under utredningstiden med ”Glashuset” underströk hon att hon förväntas vara både aggressiv och kreativ. Bland annat har hon tagit sig an bristen på etnisk mångfald hos reklambyråer i New York. I detta har hon starkt stöd från borgmästaren Bloomberg. Den som vill få en inblick i arbetet kan t ex titta på årsredovisningen för 2010.

Har en aggressiv och reell bekämpning av diskriminering minskat brotten på egen hand i New York? Knappast. Men den är en del av bilden. Det polisiära arbetet är en fråga många känner till. Och det har länge diskuterats. Men regeringens och svenska kommuners kunskaper och insikter om vikten av ett lokalt arbete mot diskriminering är än så länge begränsade.

Utvecklingen kan brytas. Men för detta behövs inte endast brottsbekämpning. Det behövs också en befolkning som tror på sin framtid. På många sätt skiljer sig Malmö från New York. Men om lärdomar ska göras, är det viktigt att inse att brottsbekämpning ger resultat i en miljö där även bekämpning av diskriminering är en viktig del. Lärdomar finns, inte bara för Malmö utan också för Stockholm, Göteborg m fl.

Städer måste visa att alla har rätt till respekt, rätt att bli behandlade som individer utan hänsyn till ovidkommande faktorer som etnicitet, religion eller kön! 

Medborgarskap på riktigt

Återigen lyfter minister Ullenhag ceremonier och regler som det viktigaste i medborgarskapsprocessen. (SvD 2012-01-28) Höger och vänsterpolitiker har länge fokuserat på symbolfrågan i medborgarskapet. Om man jämför med ett land som Kanada är det viktigt att se på helheten. I Kanada bekräftar regler och ceremonier det förtroende som byggts upp från den dagen invandrare anländer.

I Sverige vill man gärna sätta det mekaniska i fokus, som i medborgarskapsutredningen, och undviker därmed kärnfrågan. Det är inte det mekaniska som är avgörande i Kanada. Det är att lika rättigheter och möjligheter präglar alla delar av politiken, att diskriminering kostar och att staten har försökt ta itu med den rasismen som är en del av Kanadas historia. En historia som samtliga politiska partier har del i. Det mångkulturella till och med bekräftas i kanadensisk lag.

En konsekvens är reella konsultationsprocesser med befolkningen. Processer som inkluderar invandrare.

Resultatet blir att invandrare bygger upp en känsla av tillhörighet från början, ett förtroende för Kanada, en tro på likabehandling och en tro på att de behandlas som medborgare redan från dag ett. Medborgarskapet är bekräftelsen på det förtroende som har byggts upp snarare än en början på något nytt.

Om inte Jytte Guteland och andra ska få rätt i sin kritik, kan man hoppas att utredaren kommer att ha modet att gå längre än de avgränsningar som finns i direktiven.

Allas lika värde är nyckeln till valet 2014!

I sitt första budskap som partiledare lyfter Stefan Löfven vikten av alla människors lika värde och möjlighet att utveckla sin frihet. Detta kan vara nyckeln till valet 2014 eftersom det bidrar till människors framtidstro och tillit. 

Men det kräver att Stefan Löfven och S konkretiserar principen om allas lika rättigheter och möjligheter på ett sätt som förnyar arbetslinjen.

Socialdemokraterna förlorade det historiska valet 2006 när många ”invandrare” flyttade sina röster i synnerhet till moderaterna och Reinfeldt. Samtidigt, medan de etablerade partierna käbblade 2010 om vem som var mest emot Sverigedemokraterna, hade de alla svårt med att tydliggöra vad de stod för. Det var lätt att vara emot rasisterna, samtidigt som det var känsligt att klarlägga hur lika rättigheter ska främjas och hur diskriminering ska kosta.

Det parti som kan tydliggöra att alla i Sverige har rätt till likabehandling och en likvärdig chans, Sverigefödd eller utrikesfödd, man eller kvinna, homosexuell eller heterosexuell, funktionsnedsatta eller inte och så vidare, kommer troligen att avgöra valet 2014!