Riksdagspolitiker vilseleder i vinstdebatten

Politiker har lyft att vinster i vård, skola och omsorg är ett stort problem. De vilseleder. Det är snarare politikers oförmåga att ställa ordentliga kvalitetskrav som skapar utrymmet för överdrivna överskott från offentliga avtal/upphandlingar/överenskommelser. Oavsett om överskottet kallas vinster eller tas ut i en annan form.

Det är inte så svårt att räkna ut att de stora vinsterna (eller överskotten) uppkommer genom försämringar i kvaliteten. Men en icke-vinstdrivande motpart är ingen garanti för att vinster/överskott inte tas ut. Därmed måste effektiva kvalitetskrav kopplas till alla överenskommelser när skattemedel överlämnas till andra aktörer. Och det gäller oavsett om leverantören heter De Stora Elakas AB eller Den snälla föreningen.

Hela debatten blir för mig lite märklig när M i Dagens Medicin och MP på DN-debatt verkar vara på i stort sett samma linje angående att vinster i sig är onda, och S-ledaren Stefan Löfven står för det sunda förnuftet när han pekar på det faktum att det finns olika sätt att ta ”vinster”. Dessutom framför han just behovet av kvalitetskrav i upphandlingar.

Politiker har alltför lätt hittat boven i dramat – vinster och i synnerhet kopplat till riskkapitalbolag. Men alltför få talar om politikernas ansvar för att se till att reella kvalitetskrav ställs i förhållande till upphandlingarna.

Politiker måste också lära sig att även ställa krav i förhållande till det offentliga. Skattebetalarna har rätt att kräva det. Det är inte precis så att den offentligt drivna skola, vård och omsorg har saknat skandaler. Fördelen med offentliga verksamheter är att politiker har möjlighet att agera när skandaler uppdagas. Angående skandalerna i upphandlade verksamheter, är de bundna av krav som ställts i avtalen. När kvalitetskraven i avtalen saknas, är det inte entreprenörens fel, det är politikerns. Och på gott och ont - är jag en av dem.

Mer än brottsbekämpning i New York

På ledarsidan i DN (2012-01-22) uppmanas vi i Sverige, och i synnerhet i Malmö, att ta till oss lärdomar från New Yorks brottsbekämpning. DN är också bekymrad över pajkastningen mellan regeringen och Malmö stad angående ansvaret för arbetet. Naturligtvis ska man inte ge upp. Utvecklingen kan brytas. Men New York arbetar också med annat än brottsbekämpning. Staden New York tar även ansvar för arbetet för mänskliga rättigheter – i synnerhet genom att motverka diskriminering och främja allas lika rätt. Även detta är en del av ett hållbart motverkande av och förebyggande av den tunga kriminaliteten.

New York har en egen reglering av mänskliga rättigheter i the New York City Human Rights Law. Staden anser att denna reglering är en av de mest effektiva i USA i bekämpning av diskriminering med hänsyn till bland annat bostads- och arbetsmarknaden. Min erfarenhet är att svenska städer inte använder sina maktbefogenheter i de här frågorna. Eller är rätt passiva.

Patricia L. Gatling, en fd åklagare, är ordförande för stadens Commission on Human Rights. Hennes huvudansvar är att leda New Yorks arbete mot diskriminering. I en intervju jag gjorde med henne under utredningstiden med ”Glashuset” underströk hon att hon förväntas vara både aggressiv och kreativ. Bland annat har hon tagit sig an bristen på etnisk mångfald hos reklambyråer i New York. I detta har hon starkt stöd från borgmästaren Bloomberg. Den som vill få en inblick i arbetet kan t ex titta på årsredovisningen för 2010.

Har en aggressiv och reell bekämpning av diskriminering minskat brotten på egen hand i New York? Knappast. Men den är en del av bilden. Det polisiära arbetet är en fråga många känner till. Och det har länge diskuterats. Men regeringens och svenska kommuners kunskaper och insikter om vikten av ett lokalt arbete mot diskriminering är än så länge begränsade.

Utvecklingen kan brytas. Men för detta behövs inte endast brottsbekämpning. Det behövs också en befolkning som tror på sin framtid. På många sätt skiljer sig Malmö från New York. Men om lärdomar ska göras, är det viktigt att inse att brottsbekämpning ger resultat i en miljö där även bekämpning av diskriminering är en viktig del. Lärdomar finns, inte bara för Malmö utan också för Stockholm, Göteborg m fl.

Städer måste visa att alla har rätt till respekt, rätt att bli behandlade som individer utan hänsyn till ovidkommande faktorer som etnicitet, religion eller kön!