Politiker har lyft att vinster i vård, skola och omsorg är ett
stort problem. De vilseleder. Det är snarare politikers oförmåga att ställa
ordentliga kvalitetskrav som skapar utrymmet för överdrivna överskott från
offentliga avtal/upphandlingar/överenskommelser. Oavsett om överskottet kallas
vinster eller tas ut i en annan form.
Det är inte så svårt att räkna ut att de stora vinsterna
(eller överskotten) uppkommer genom försämringar i kvaliteten. Men en icke-vinstdrivande
motpart är ingen garanti för att vinster/överskott inte tas ut. Därmed måste
effektiva kvalitetskrav kopplas till alla överenskommelser när skattemedel
överlämnas till andra aktörer. Och det gäller oavsett om leverantören heter De
Stora Elakas AB eller Den snälla föreningen.
Hela debatten blir för mig lite märklig när M i Dagens
Medicin och MP på DN-debatt
verkar vara på i stort sett samma linje angående att vinster i sig är onda, och
S-ledaren Stefan
Löfven står för det sunda förnuftet när han pekar på det faktum att det
finns olika sätt att ta ”vinster”. Dessutom framför han just behovet av
kvalitetskrav i upphandlingar.
Politiker har alltför lätt hittat boven i dramat – vinster och
i synnerhet kopplat till riskkapitalbolag. Men alltför få talar om politikernas
ansvar för att se till att reella kvalitetskrav ställs i förhållande till
upphandlingarna.
Politiker måste också lära sig att även ställa krav i
förhållande till det offentliga. Skattebetalarna har rätt att kräva det. Det är
inte precis så att den offentligt drivna skola, vård och omsorg har saknat
skandaler. Fördelen med offentliga verksamheter är att politiker har möjlighet
att agera när skandaler uppdagas. Angående skandalerna i upphandlade
verksamheter, är de bundna av krav som ställts i avtalen. När kvalitetskraven i
avtalen saknas, är det inte entreprenörens fel, det är politikerns. Och på gott
och ont - är jag en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar